Socialdemokratins kris?

Socialdemokraterna under Stefan Lövfen har fortsatt vad många ser som en besvärlig resa nedåt. De har under det senaste året tappat många väljare framför allt till Sverigedemokraterna. Många undrar hur ett parti som i grund och botten identifierar sig själva som socialistiskt kan tappa väljare till ett socialkonservativt parti som SD. De är dock inte ensamma om att tappa väljare i den politiska riktningen. En viktig fråga blir således om det verkligen handlar om en socialdemokratisk kris och inte en kris som omfattar hela det liberala samhällsbygget.

Det är inte bara svensk socialdemokrati som tycks befinna sig i kris. Liberalismen och vänsterpolitiken verkar gå igenom någonting av en identitetskris på global nivå, men det är såklart ingenting i jämförelse med den högst personliga upplevelsen när någon närstående till dör. Det kan vara bra att känna till att det finns hjälp att få i ett sådant läge. Lavendla Begravning och Juridik kan, precis som deras namn avslöjar, hjälpa till både med praktiska och juridiska frågor som kan uppstå i samband med att någon dör. Du hittar dem på https://lavendla.se/ där du kan ta del av mer information om tjänsterna de erbjuder.

Socialdemokratins ironiska position

Det är såklart ironiskt att ett parti som i Sverige innehar regeringsmakten befinner sig i kris, men det kan inte beskrivas som någonting annat. Det egna ideologiska innehållet upplevs av många som tomt. Kärnvärdena om att minska inkomstklyftorna och skapa en stark välfärdsstat finns någonstans i bakgrunden. Enligt många verkar det dock inte som att partiet är förmöget, eller kanske ens villigt, att låta dem genomsyra den praktiska politiken. Flera framstående politiker i partiet skriver under på att läget är allvarligt. De verkar dock inte vara helt överens om vad problemet i grund och botten beror på.

En kris för liberala idéer

Till stor del är det förmodligen inte fel att anta att Socialdemokraternas prekära situation hänger samman med större politiska förskjutningar. Förskjutningar som märks av i stora delar av världen. När detta skrevs gick till exempel Storbritannien nyligen till omval, ett omval som vanns i en jordskredsseger av konservative Boris Johnson. Han driver liksom Trump i USA och SD i Sverige en politisk linje som i väsentliga avseenden är isolationistisk. Åtminstone jämfört med de värderingar som gällde under 1990- och 2000-talen.

Det går inte att tolka på annat vis än att betydande delar av väljarkårerna i västvärldens demokratier är trötta på den politiska agenda som gällde fram till alldeles nyligen. Det är förstås i sig inte nödvändigtvis något problem, om det inte vore för att det är en politisk rörelse som samtidigt inte heller skriver under på att klimatkrisen är på riktigt. Hur det går för socialdemokratin nationellt i Sverige framledes kommer förmodligen säga en hel del om hur det går för den internationellt.