Att vara en folkrörelse

Socialdemokraterna, sossarna eller bara S – så är partiet antagligen mest känt. Det är sällan man hör eller läser partiets hela namn: Socialdemokratiska arbetarpartiet, ett namn som tydligt visar var Socialdemokraterna har sina rötter. Det var när arbetarna samlade sig som det började, en folkrörelse som kämpade för arbetarnas rättigheter, för allmän rösträtt, för vanliga människor. Arbetarrörelsen tog form och 1889 bildades Socialdemokratiska arbetarpartiet.

Socialdemokratin kan alltså kallas för en folkrörelse. Den är uppbyggd av vanliga människor, människor som tror på ett socialistiskt samhälle. Ofta är det eldsjälar, människor som lägger ner massvis med timmar på ideellt arbete. Det är unga som gamla med bakgrund från alla världens hörn som samlas i parti- och klubblokaler för att föra socialdemokratin framåt. Rörelsen syns antagligen som tydligast under valår men arbetet pågår året runt, varje år.

En stor del av folkrörelsens idé bygger på att lära sig av varandra och att tillsammans jobba för det man tror på. I en sådan stor rörelse som arbetarrörelsen och Socialdemokraterna finns det massvis med kunskap, men kanske inte alltid kunskapen om hur man lär ut eller tar tillvara på den. Det är där ledarna kommer in, de som initierat det hela. Arbetarrörelsen har varit och är full med många karismatiska ledare som Hjalmar Branting, Olof Palme och Anna Lindh. Men för att ha bra ledare krävs också en Ledarskapsutbildning som håller måttet. Ledare behöver utbildas i hur man kan styra och leda en folkrörelse framåt, hur de ska ta tillvara på medlemmarnas och sin egen kunskap och förmåga.

Vi lever i en ny tid som uppenbarligen har varit problematisk för socialdemokratins ledare. Förr satt ofta en partiledare i flera decennier medan de idag ibland inte sitter mer än något år. Nya krav ställs på ledare idag och på en folkrörelse i stort, kanske för att alla är osäkra på vem som styr den. Det är svårt att nå unga idag, att få in nytt blod i socialdemokratin och få den stora folkrörelsen som är arbetarrörelsen att leva vidare med nya ledare. Förändringar behövs och det behövs modiga ledare som vågar utveckla socialdemokratin.

Socialdemokratin har kallats för en av Sveriges största folkrörelser, kanske till och med den största. Många föreningar runt om i landet har sin grund i socialdemokratin och arbetarrörelsen, föreningar som man kanske inte tänker på som politiska. Fackföreningsrörelsen är kanske den mest självklara men även sportföreningar och till och med vissa företag har sin grund i arbetarrörelsen. En sådan förening borde inte ha så svårt att hitta gemensamma nämnare med stora folkgrupper, att kunna samla arbetarna i en och samma kamp för sina rättigheter. Kanske behövs det en ny ledare? Någon som kan utveckla och ta in folkrörelsen till en modern tid?

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *