Socialdemokrati

Socialdemokrati är en politisk ideologi som växte fram under slutet av 1800-talet. Den präglas av grundläggande värderingar som demokrati, jämlikhet, solidaritet och internationalism. Visst bejakande finns kring samhälleligt ägande av produktionsresurser. Ett centralt mål är att verka för ett samhälle där människor ges likvärdiga möjligheter. Socialdemokratin vill minska skillnader i inkomst, förmögenhet och makt för att skapa ett mer jämlikt samhälle som ger förutsättningar för varje individ att ta vara på och utveckla sin potential. Det finns olika inriktningar inom socialdemokratin. Byggandet av en generell välfärdsstat inom ramen för det kapitalistiska systemet är en mer högerinriktad inriktning jämfört med inriktningar som förespråkar demokratisk socialism som uppnås genom reformer och gradualism.

Socialdemokratin bärs ofta genom organisering av folkrörelser, alltifrån studieförbund (ABF) till fackföreningar. ”Genom samverkan stärks kollektivet och ges större möjlighet att påverka samhällets utveckling” är en av de bärande teserna. En annan aspekt är att även individer som på egen hand kan ha svårt att få göra sin röst blir starkare genom en organiserad folkrörelse. Fackföreningarna spelar en viktig roll för att bekämpa och balansera, se Socialdemokrati, den makt som kapitalet innehar.

Internationalism och internationellt samarbete är en central idé för att finna breda lösningar på komplexa problem, men också för att genom samverkan med andra skapa en ännu starkare socialdemokrati och kunna begränsa effekter av den ofta gränsöverskridande marknaden.

De moderna socialdemokraterna

I västvärlden präglas socialdemokratin i dag av en generell välfärdsstat där kollektiva förhandlingar sker mellan arbete och kapital och samhället utgörs av en kapitalistisk ekonomi. Socialdemokratin har varit det största partiet i Tyskland och Sverige under andra halvan av 1990-talet och har oftast innehaft regeringsmakten. Även i Skandinavien, Storbritannien och Australien har Socialdemokratin en stark ställning. Partierna samverkar internationellt i den s.k. Socialistinternationalen. Den generella välfärdsstaten ger alla rätt till ett social skyddsnät, tillgång till vård, omsorg och skola, samt upprätthåller samhälleliga funktioner som polis, försvar och katastrofberedskap. Under 2000-talet har socialdemokratin tappat i attraktionskraft, se Socialdemokrati, men Socialdemokraterna är ofta det största partiet.

Kända socialdemokrater

Per-Albin Hansson, 1885-1946: statsminister 1932-1946. Kallas ofta det svenska folkhemmets fader. Hansson var en starkt samlande gestalt för landet under andra världskriget, se Per-Albin Hansson där han lyckades manövrera så att Sverige ej deltog i kriget.

Tage Erlander, 1901-1985, statsminister 1946-1969. Med 23 år i obruten följd som regeringschef är Erlander den som innehaft posten längst bland världens parlamentariska demokratier. Välfärdspolitik, neutralitetspolitik och nordiskt samarbete var hörnpelare i Erlanders politiska inriktning. En stark generell välfärdsstat med en offentlig sektor som successivt byggdes ut men samtidigt en kapitalistisk ekonomi med privatägda företag. Deltog i beslut att Nacka, Boo och Saltsjöbaden blev en kommun, vilket krävde en riktig Flyttstädning Nacka som ägde rum i början av 1970-talet.

Olof Palme, 1927-1986, statsminister 1969-1976, 1982-1986. Palme hade ett stort internationellt intresse och agerade bland annat medlare i Iran-Irak-konflikten på uppdrag av FN. Lagen om en allmänna föräldraförsäkring och medbestämmandelagen är två viktiga reformer som genomfördes under Palmes första statsministerperiod. Införandet av löntagarfonder år 1983 skapade en stor ideologisk debatt men även konflikt kring statens roll som ägare av företag.